STYRELSEN HAR T.V. INSTÄLLT STIPENDIERINGEN AV SÖKANDEN FRÅN DEN RYSKA FEDERATIONEN.
RYSSAR BOSATTA UTANFÖR RF ÄR VÄLKOMNA ATT SÖKA.
Alumnimöte för Sverker Åströmstipendiater i Moskva (2016)
Den 3 november samlades på svenska ambassaden i Moskva över 40 Sverker Åströms stipendiater för att dela med sig av erfarenheter från Sverige och lära känna varandra under två dagar.
På eftermiddagen hölls en diskussion om möjliga samarbetsprojekt mellan Sverige och Ryssland under dessa hårda tider (då ryske ambassadören i Stockholm sagt att förhållandet nått ett lågvattenmärke) under ledning av styrelseledamoten Torbjörn Becker, med ambassadören Peter Ericson, affärsmannen Christoffer Norman, Sveriges Radios korrespondent Maria Persson Löfgren och stipendiaten Andrei Semenov som deltagare.
Nästa dag visade Disa Håstad ”sitt Moskva” i en buss – något hindrad av att centrum spärrats av för invigningen av statyn av Vladimir den helige. Därefter avåts gemensam lunch på restaurant Petrovich. Sällskapet hade där förstärkts med stipendiaten Julie Terekhova.
Stående (till vänster): Yulia Yakubovskaya med sin dotter Polina, Anja Fomenkova, Oksana Grigorieva, Anna Varfolomeeva, Daria Bychkova, Alexandra Kuimova, Anna Gorobenko, Youlya Vronskaia, Irina Sotnikova, Olga Amelkina, Anastasiia Rind, Natalja Barabash-Berglind, Nadya Tochilova, Alina Uvaeva, Leta Iugaj, Alena Shihelyakina, Olga Kuvaldina, Yulia Krivtsova, Anna Bulycheva-Ivanova, Sergei Kremnev, föreläsare vid Moskvas universitet.
Bakre raden: Georgi Katsitadze, Zhenya Sidorova, Lidia Karpunina, Anna Hizo, Vsevolod Bederson, Andrei Semenov, Sergei Andrusenko, Dilyara Garafova, Elena Alexeeva, Michail Adamov, Andrei Sotnikov, Anna Slapinia, Torbjörn Becker, Ekaterina Erofenko, Grigorij Tsidenkov, , Evgeny Gamerman, Farid Iunusov, Ilia Sidorchuk, Liubov Ermolaeva.
Första raden: Örjan Berner, Disa Håstad. Irina Moutaye with daughter Sara, ambassador Peter Ericson, Dmitry Rudenko.
Sitter på golvet: Michael Sohlman.
Samaras borgmästare tackade Sverige
Efter 95 år kom det ett officiellt tack till Sverige för att svenska Röda korset räddade hundratals liv under den stora hungersnöden vid Volga 1921-23. Det var Sverker Åströmstipendiaten Grigorij Tsidenkov som forskat i ämnet vilket resulterat i en utställning som presenterades vid Sverker Åströms 100-årsdag på Nobelmuseet och sedan visats på Handelshögskolan i Stockholm.
Någon officiell rysk tacksamhet har inte uttryckts tidigare, enligt Grigorij Tsidenkov. Nu vill man däremot göra ett monument till ordföranden Röda korset, den svenske prinsen Carl, som lett aktionen, och resa det vid Volgas strand.
Vem var Sverker Åström?
Sverker Åström (1915-2012) var en av Sveriges mest erfarna diplomater med minnen från hela sin tjänst i utrikesdepartementet alltsedan 1939. Många menar att han var den svenska neutralitetspolitikens främste arkitekt – något som alls inte hindrade honom från att med skärpa hävda svenskt engagemang mot brott mot mänskliga rättigheter både i öst och i väst.
Sverker Åströms tillbakablickar på ett långt liv i den internationella politikens centrum är en i ordens bästa mening “levande historia”. Tidigt utvecklade han ett politiskt och kulturellt intresse för Ryssland – det har kunnat ses både i hans starka och välskrivna notes till Kreml under det kallaste kriget och i hans tolkningar av Pusjkins dramatik. Det var ingen tillfällighet att han på sin ålders höst lät sin kvarlåtenskap bli till gagn för goda förbindelser mellan Sverige och Ryssland.
Sverker Åström var född i Uppsala 1915, han blev filosofie kandidat vid universitetet 1935 och tog sin jur.kand. 1939. Samma år antogs han som attaché vid utrikesdepartementet och tjänstgjorde i Moskva från 1940. Därifrån blev han under kriget evakuerad tillsammans med all annan diplomatisk personal till Kujbysjev (Samara). Tillbaka i Stockholm arbetade han på utrikesdepartementet åren 1943-46, blev legationssekreterare i Washington 1946-48 och byråchef på UD 1949. Sverker Åström var beskickningsråd i London 1953-56, utrikesråd och chef för politiska avdelningen 1956-63, därefter Sveriges ständiga ombud i FN 1964-70 och chefsförhandlare vid EG 1970-72. Han var kabinettssekreterare i utrikesdepartementet, dvs. utrikesministerns närmaste man, 1972-77. Åren 1978-82 var Sverker Åström Sveriges ambassadör i Paris.
Efter sin pensionering var Sverker Åström en vältalig men inte alltid helt okontroversiell debattör i svensk press. Han hade fasta åsikter i åtskilliga samhällsfrågor, och – i sin egenskap av elder statesman – kom han att bli en ofta sedd gäst i televisionens kommentarprogram. Många läsare har också tagit till sig hans översättningar av Michelangelos sonetter (2005).
Sverker Åström skrev förhållandevis litet om sin gärning i svensk utrikespolitik. På svenska finns bara hans “Ögonblick. Från ett halvsekel i UD-tjänst” (senaste, lätt omarbetad, upplaga från 2003).